Ja, man har väl gått och väntat på att svordomarna skulle infinna sig i 3-åringens käft. (Här har frugan en invändning... igen. 3-åringen har en söt liten mun, ingen käft.) Här sitter man och jobbar när han kommer hem från dagis. Anna och Linde går upp för att leka och upptäcker att hunden tycker att det är för kallt att gå ut och göra sina behov. Därför ligger nu en liten överraskning på Lindes rum. Jag hör konversationen från övervåningen...
Anna: -Nej, CMYK har bajsat.
Linde: -Meeen, vilken JÄVLA hund!
Anna (lika delar chockad som full i skratt): -Neej, så får man inte säga... Tokfis, säger man.
Linde: -Vilken JÄVLA tokfis!
Anna: -Neej, inte jävlar, bara tokfis! CMYK blir ledsen om du säger jävlar.
Linde: -Jaha, får jag vatten?
Anna och Linde går ner på nedervåningen
Anna: Meeen! Jag hatar den här kranen! (Vår kökskran har gått sönder och sprutar lite där den vill)
Linde: Meen, JÄVLA...
Anna: -Nej, inte jävlar!
Linde: -Men, sprutet (Linde verkar förvirrad, sprutet kan väl inte bli ledsen i alla fall.)
Linde: -Får jag en bulle?
Anna: Ja, om du inte säger jävlar igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahahahaha!! Kan man göra annat än skratta??
SvaraRaderaJag ska åxå ha en sån där rolig unge när jag blir stor!! :D
SvaraRadera