Tillbakablick #1 (Avd: Gånger jag borde stått på mig)

Jag målar upp ett scenario... Det är kallt, vinden viner som den alltid gör i Gävle. Vi har en nyfödd bebis, han heter Linde och han saknar en mössa. I alla fall tycker Lindes mor det då hon står och gräver bland mössor inne på Naturkompaniet...

Anna: "-Gud vilken mysig mössa, jättesnygg!"
Christian: "-Mmm.. jättefin. Men den verkar lite liten."
Anna: "-Nejdå, den är töjbar. Han kan ha den några månader över vintern."
Christian: "260kr var väl lite väl mycket, är den varm?"
Anna: "-Meen, det är en Houdini, Ola Skinnarmos märke, han om någon borde väl veta." (kommer inte ihåg om det var hans märke eller om han var sponsrad av dem eller vad det nu var. Men något med märket och honom var det i alla fall.)
Christian: "-Du tror inte den är liten då, den ser väldigt liten ut."
Anna: "-Nej, den är inte liten.. den blir jättemysig."

Här hade jag kunnat säga.. "-Stopp, nu räcker det, lägg tillbaka mössjä**n" men istället sa jag antagligen något i stil med. "-Köp den då, den blir säkert jättefin" och mumlat något om "liten" och "dyr" som en riktig tråk-sur-gubbe... men vad f-n skulle jag gjort då? Ola vet väl vad han gör...