Sommaruppehållet är slut...

Trilla inte av stolen nu gott folk. Bloggen lever. Jag har haft en liten bloggsemester med betoning på liten. Jag har även vart föräldrarledig och då finns det inte mycket tid över till annat. Men nu närmar sig hösten och då tänkte jag sakta försöka rulla igång det här igen. På svajiga ben och för hårt sittande slips börjar jag lite trevande. Det har hänt mycket och det lär inte lugna ner sig så... på återseende.

P.S. Hunden har kommit upp i tonåren och vart ute och rest på egen hand i sommar. En dag damp det ner ett vykort som oroade oss en aning. Det föreställde CMYK och våran hankatt Devil. Vi har inte haft snacket om blommor och bin ännu men nu brinner det i knutarna. Devil har valt att inte kommentera mer än att "det var en varm kväll, vi hade druckit en del. Solen låg på och kärleken hängde i luften. Hur ska man veta att man inte gillar det om man inte testat...? Ge mig torrfoder!"

Vårväder i backen..

Äntligen börjar solen skina och värmen kommer med den. Linde är åksugen så vi försöker få lite brädtid under fötterna. Lillkillen börjar bli riktigt grym så det blir kul om det håller i sig. Jag menar, jag var 13 år när jag provad en snowboard för första gången. Linde fick sin första bräda i 3-års present.

En konversation med en 3-åring..

Jag har fått för mig någon gång för länge sedan att så fort man ser en ful bil så måste man peka och skrika "Haha, DIN bil!" till den som är med en just för stunden.
Idag var det Lindes tur att få en riktigt ful epa-traktor. (Jag gissar att han som körde tyckte den var skitsnygg och det var den säkert, ingen rost osv, utan välvårdad.. men ändå.. skitful.)
Linde blir lite förbryllad, vadå min bil gissar jag att han tänker. Sedan lite orolig och fundersam:
"-Men... men.. min bil är ju där borta med mamma och Polly. DET är våran bil. Vi säger så pappa. Jag blir så ledsen om jag får den fula bilen."

Vad f-n svarar man på det? "Förlåt" är nog det enda rätta. Jag ska tänka mig för vilka bilar jag ger Linde framöver. Till och med Linde bedömde bilen som ful. (Även om han som körde tyckte den var skitsnygg.. men ändå.. den var skitful.)

Hann inte ta någon bild men den såg ut såhär fast välputtsat vit: Suzuki Vitara Epa

Betar av Att-göra-listan...

Jodusåatt! Händig som man är har jag fått upp en vägg i vardagsrummet. Det började med att jag hanterade den däringa telefonen och ringde in morbror Peter att bygga stommen i utbyte mot en pizza. Sedan tog jag över och skruvade gips, spaklade och allt man ska göra för att få en vägg mitt i rummet. Igår natt tapetserade vi och idag monterade jag lite mysbelysning. En febrig Linde hejade på och uppmanade mig att "Var försiktig pappa, det kan vara farligt" var femte minut. Nu får jag fortsätta fylla upp tomrummet bakom väggen med flipperspel så vi inte har en vägg mitt i rummet i onödan...

Tillbakablick #1 (Avd: Gånger jag borde stått på mig)

Jag målar upp ett scenario... Det är kallt, vinden viner som den alltid gör i Gävle. Vi har en nyfödd bebis, han heter Linde och han saknar en mössa. I alla fall tycker Lindes mor det då hon står och gräver bland mössor inne på Naturkompaniet...

Anna: "-Gud vilken mysig mössa, jättesnygg!"
Christian: "-Mmm.. jättefin. Men den verkar lite liten."
Anna: "-Nejdå, den är töjbar. Han kan ha den några månader över vintern."
Christian: "260kr var väl lite väl mycket, är den varm?"
Anna: "-Meen, det är en Houdini, Ola Skinnarmos märke, han om någon borde väl veta." (kommer inte ihåg om det var hans märke eller om han var sponsrad av dem eller vad det nu var. Men något med märket och honom var det i alla fall.)
Christian: "-Du tror inte den är liten då, den ser väldigt liten ut."
Anna: "-Nej, den är inte liten.. den blir jättemysig."

Här hade jag kunnat säga.. "-Stopp, nu räcker det, lägg tillbaka mössjä**n" men istället sa jag antagligen något i stil med. "-Köp den då, den blir säkert jättefin" och mumlat något om "liten" och "dyr" som en riktig tråk-sur-gubbe... men vad f-n skulle jag gjort då? Ola vet väl vad han gör...

Då var det dags... (avd. vi har lärt oss nya ord idag)

Ja, man har väl gått och väntat på att svordomarna skulle infinna sig i 3-åringens käft. (Här har frugan en invändning... igen. 3-åringen har en söt liten mun, ingen käft.) Här sitter man och jobbar när han kommer hem från dagis. Anna och Linde går upp för att leka och upptäcker att hunden tycker att det är för kallt att gå ut och göra sina behov. Därför ligger nu en liten överraskning på Lindes rum. Jag hör konversationen från övervåningen...

Anna: -Nej, CMYK har bajsat.
Linde: -Meeen, vilken JÄVLA hund!
Anna (lika delar chockad som full i skratt): -Neej, så får man inte säga... Tokfis, säger man.
Linde: -Vilken JÄVLA tokfis!
Anna: -Neej, inte jävlar, bara tokfis! CMYK blir ledsen om du säger jävlar.
Linde: -Jaha, får jag vatten?

Anna och Linde går ner på nedervåningen

Anna: Meeen! Jag hatar den här kranen! (Vår kökskran har gått sönder och sprutar lite där den vill)
Linde: Meen, JÄVLA...
Anna: -Nej, inte jävlar!
Linde: -Men, sprutet (Linde verkar förvirrad, sprutet kan väl inte bli ledsen i alla fall.)
Linde: -Får jag en bulle?
Anna: Ja, om du inte säger jävlar igen.

Jag vet...

...jag är värdelös på det här.